"han är utan färg"

My thesis defense is arranged in June. I am a bit listless these days. I even tried to pick up calligraphy, unfortunately, my handwriting becomes worse and worse. I confess that I fear computers.

Solitude always looks charming to me. That's why I love Franz Kafka, Emily Dickinson, Beatrice Potter and Edith Södergran. It is said that you are what you read. I read Södergran's My Soul some years ago. Actually I dont know why this simple poem touched me so much at that time, perhaps because "han är utan färg".

Min Själ

Min själ kan icke berättra och veta någon sanning,

min själ kan endast gråta och skratta och vrida

sina händer；

min själ kan icke minnas och försvara,

min själ kan icke överväga och bekeräfta.

När jag var barn såg jag havet：det var blått,

i min ungdom mötte jag en blomma：hon var röd,

nu sitter vid min sida en främlling：han är utan färg,

men jag är icke mera rädd för honom än jungfrun var

för draken.

När riddaren kom var jungfrun röd och vit,

men jag har mörka ringar under ögonen.

My Soul (Translated by Stina Katchadourian)

My soul can tell no tales and knows no truth,

my soul can only cry and laugh and wring its hands；

my soul cannot remember and defend,

my soul cannot consider or approve.

As a child I saw the sea: it was blue.

In my youth I met a flower: she was red.

Now a stranger sits by my side: he is colorless,

but I fear him no more than the virgin feared

the dragon.

The knight came upon the virgin, red and white,

but I have dark rings under my eyes.

我的靈魂 (北島譯)

我的靈魂不會講故事，不懂道理，
我的靈魂只會苦笑，扭緊它的雙手；
我的靈魂不會記憶和防禦，
我的靈魂不會考慮或贊許。
我幼年時看見過海，它是藍的。
我年輕時見過花，她是紅的。
如今一個陌生人坐在我的身旁：他沒有顏色，
可我並不比處女怕龍那樣更怕他。
騎士到來的時候，處女白裏透紅，
而我的眼瞼留下青暈。